I Kerstin, solen och kärleken har en nu åttaåriga Kerstin blivit storasyster. Lillasyster Miranda är hennes livs största kärlek och det är ömsesidigt. Kerstin kallar henne solen, för att hon lyser upp som en sol direkt när hon vaknar, men också för att hon är ljuset i familjens liv. Någonting verkar dock vara fel med Miranda. Hon hör inte riktigt så bra som hon borde. Kerstin hade inte varit Kerstin om hon inte börjat älta något som mamma sa om att en smackande puss på örat låter för mycket. Att hon måste akta så att Miranda inte blir döv. Nu har det kanske blivit så och Kerstin är säker på att det är hennes fel.
I skolan är Kerstin också tyst och försiktig. När det är stökigt på lektionerna säger hon ingenting, men när killarna börjar springa in i tjejernas omklädningsrum blir hon ledsen och upprörd och försöker säga ifrån. Det är bara det att fröken inte lyssnar. Hon har fullt upp med att skrika åt alla att skärpa sig. Till Kerstin säger hon att det är viktigt att räcka upp handen och ta plats, men det är ingenting Kerstin är bekväm med. Här beskrivs ett utvecklingssamtal så på pricken att jag nästan skäms å alla lärares vägnar. Hur lätt är det inte att ”bestämma” att de blyga och känsliga ska ”ta mer plats” utan att egentligen tänka på barnet i fråga.
Vänskapen med Gunnar är ändå hyfsat stabil och här vågar Kerstin ta mer plats. Hon känner sig jämlik med Gunnar och bekväm i deras vänskap. Tills Gunnar bestämmer att de ska göra en egen Guiness rekordbok och kalla den Gunnars rekordbok. Då är det som att Kerstin inte räknas. Så ofta känner hon att hon inte räknas, men hon blir extra ledsen när det är Gunnar som osynliggör henne. Bland tjejerna i skolan är hon nästa osynlig. Förutom när de retar henne för att hon fortfarande har en ryggsäck som skolväska. Alla andra har små rosa väskor som definitivt inte rymmer några extrakläder. Mycket opraktiskt tycker Kerstins mamma och tvingar på henne ryggsäcken.
Böckerna om Kerstin är riktiga favoriter. Jag tycker om hur det introverta och känsliga barnet får ta plats i litteraturen. I den här den femte boken börjar Kerstin ta lite plats, men på sina egna villkor. Hon märker också att det är bra att berätta om det som oroar henne, som pussen på Mirandas öra. Budskapet är att lita på sina föräldrar, att stå upp för sig själv, men att också vara sig själv även om det är att vara tyst och blyg. Jag hoppas att Helena Hedlund fortsätter att skriva om Kerstin, för nu närmar sig en viktig tid i hennes liv, när övergången från att vara ett barn till någon slags tweenie gör att identiteten får sig en törn. Det är redan på gång, men behöver helt klart adresseras ur det barnperspektiv som Helena Hedlund är så fantastisk på att skildra.
Som gemensam läsning på lågstadiet är böckerna om Kerstin perfekta. Små, vardagliga bekymmer att diskutera som rör livet både hemma och inte minst i skolan.
Om boken
Kerstin, solen och kärleken av Helena Hedlund (text) och Katarina Strömgård (bild), Natur & Kultur, (2021), 6-9 år, 174 sidor.
Det här är femte delen i serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin, Natur & Kultur, (2018)
