Att ta studenten är fantastiskt och fruktansvärt samtidigt. Varje år i april-maj brukar mina gymnasietreor längta efter friheten och samtidigt vara rätt skraja inför det faktum att de nu ska ta forma sitt liv själva. Tolv år i skolan är slut och nu förväntas de träda in i vuxenlivet och helt plötsligt veta vad de vill göra med resten av sitt liv.
Nova i Supernova av Callum Bloodworth har just tagit studenten och befinner sig i den där situationen där ångest och längtan skapar en rätt så frustrerande kombination i livet. Hon vill göra massor, men samtidigt vara kvar i lilla Niversjö. Vara vuxen, men samtidigt vara sin mammas lilla barn. Mest av allt vill hon försöka klura ut vem hon är och vill vara, för den sista skoluppgiften som handlade om just det gav henne megaångest.
Bästa vännen Laura åker till London för att jobba på ett café, men Nova åker inte med. Planen är att hon ska jobba på ett café i Niversjö, hänga med pojkvännen Zebastian och kanske hitta sig själv. Det är bara det att caféet lägger ner och pojkvännen gör slut. Kvar finns bara ångesten över att inte ha en aning om vad hon ska göra med sitt liv.
Nova och hennes storebror Andres är själva hemma. Deras mamma jobbar och befinner sig oftare borta än hemma. Någon pappa har de inte haft på många år och Nova har inte ens några riktiga minnen av honom. Det tomma hål som saknaden efter en pappa och en närvarande pappa skapat är svårt att fylla. Ännu svårare blir det utan sin bästa vän.
Nova har en karta över Niversjö, ett gäng stjärnor och ett par svarta träningsstrumpor som hon fått av Zebastian. Med hjälp av dessa saker skapar hon en sommar fylld av färg. Färg är det hon vill ha. En explosion av färg och fler möjligheter än Niversjö erbjudit hittills. Det är därför hon skriver ett inlägg i en Facebookgrupp för invånare i Niversjö, Sveriges tråkigaste stad, där hon erbjuder sina svarta strumpor mot något annat, roligare. Någon på en mack i Flodsta erbjuder henne det färggladaste hon har och en chokladboll till det.
På macken i Flodsta börjar sommaren på riktigt. Här träffar Nova Leo och byter till sig en skylt med texten ”Du är här” och får en platt chokladboll och en dunk motorolja på köpet. Någon annan visar sig behöva motoroljan bättre och hon tar sig tillbaka till macken och Leo och byter den mot något annat. Och så fortsätter byteskedjan allt medan Nova träffar fler udda figurer som alla verkar behöva lite färg i sitt liv.
Jag läser Supernova med ett leende på läpparna. Att sockervadd och chokladbollar spelar stor roll i boken är passande. Det är en sockrig historia helt klart. Cynikern i mig skulle hävda att den är för sockersöt, medan realisten påpekar att det räcker med viss svärta för att balansera upp all sockervadd och romantikern njuter av att det finns böcker som helt enkelt är varma och trevliga. Kanske hade svärtan kunnat få ta mer plats, men det är faktiskt rätt skönt att läsa en bok där människor är snälla och vill varandra väl.
För den som snart blir vuxen, eller just blivit det och tycker att det är lite läskigt, är det fint att läsa om Nova och de andra i Niversjö. Callum Bloodworth får mig att tro på att det finns möjligheter och att även de mest oväntade platser och möten kan göra skillnad. Det känns hoppfullt och för elever som ”bara” vill ha en bok som innehåller starka känslor, men inte varken våld eller elände. Frågan är dock om den inte passar bättre på högstadiet än gymnasiet, trots att huvudpersonerna redan lämnat detsamma.
Om boken
Supernova av Callum Bloodworth, Bonnier Carlsen, (2023), 250 sidor, Unga vuxna
0 kommentarer