Wanda Bendjellouls debutroman Dalenglitter: en roman om hårt arbete är riktigt bra läsning. Främst den första delen av två i berättelsen om en ung kvinna med rötterna i Polen som bor i Enskededalen och arbetar på en snabbmatsrestaurang. Hennes dröm är att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna ta körkort, men det går långsamt. Kollegan Jamila har hittat sin strategi, hon stoppar helt undan sedlar och har kommit på hur hon ska göra för att det inte ska märkas i kassan. Det är också Jamila som tar med sig huvudpersonen på krogen där de blir bjudna på drinkar av ett par äldre män. Den ena av dem fattar tycke för huvudpersonen och erbjuder sig att övningsköra med henne. En mycket märklig relation inleds.

Många är de unga som arbetar eller arbetat på snabbmatkedjor. Jag har aldrig gjort det och känner mig tacksam. Lukten av frityr, den taskiga hygienen ännu värre de hierarkier som fanns på arbetsplatsen och hur orimlig chefen var. Snygga tjejer ställs i kassan, de anställda arbetar hårt för lite pengar och kunderna är inte alltid de smidigaste. Samtidigt går det inte att vara kräsen när man behöver ett jobb och huvudpersonen behöver verkligen ett jobb. Klass har betydelse och det beskrivs på ett tydligt och rätt brutalt sätt i Bendjellouls debutroman. Viktigt att lyfta är dock att huvudpersonen inte ser sig som ett offer, men däremot är hon helt medveten om att hennes liv har vissa begränsningar.

Just klassperspektivet och det faktum att ett körkort ses som ett nästan ouppnåeligt mål är kanske det som berörde mig mest under läsningen. Böcker om klass och om förorten behövs och det var så himla skönt att läsa en skildring som faktiskt fokuserade på hårt arbete och inte på kriminalitet. Ibland känns det som att den enda berättelsen som hörts från förorten har handlar om kriminella eller möjligen om extrema muslimer som begränsar sina familjemedlemmar. Wanda Bendjelloul bjuder på en berättelse som ger perspektiv. Det blir tyvärr tydligt att du fortfarande föds in i en klass i Sverige och att det inte är enkelt att ta sig ut den. Kontrasten till klasskamraterna som bor i Enskedes villaområde är stor och även om en av dem kort arbetar på snabbmatskedjan (i kassan självklart) har hon råd att säga upp sig och gå vidare till ett annat jobb. Den möjligheten har inte alla.

Ännu tydligare blir ojämlikheten i samhället i bokens andra del som utspelar sig i Polen. Det är tydligt att samma klass i Polen har det än värre, men även där finns en koppling till Sverige. Vår namnlösa huvudperson åker nämligen till släkten i Polen för att gå på sin kusins begravning, en kusin som dog i en arbetsplatsolycka då han reparerade vindkraftverk utan tillräcklig säkerhet. Jag förstår tanken med att dela in boken i två delar, men är inte alls lika förtjust i delen som utspelar sig i Polen. Kopplingen finns, men är lite vag. Första delen om arbetet och livet i Stockholm är däremot väldigt bra och jag gillar verkligen Wanda Bendjellouls rappa och humoristiska sätt att skriva. Det här är en mycket bra debut och en bok som kan passa fint på gymnasiet. Den är välskriven, relevant och kan leda till intressanta samtal. Jag tror också att den del jag gillade mindre kan tilltala yngre läsare mer. Gränslösheten och äventyret är underhållande.


Om boken

Dalenglitter: En roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul, Weyler förlag, (2020), vuxen, 314 sidor


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.