En dag kommer ett sms till Agnes från en okänd avsändare. Det är skrivet på samiska, ett språk som Agnes bara kan lite av. Visserligen är hennes mamma same, men då hon bröt med sitt förflutna tidigt har hon varken pratat samiska själv eller lärt sin dotter språket. Agnes har dock blivit nyfiken på sitt ursprung och har lärt sig lite samiska i smyg, tillräckligt mycket för att kunna tyda sms:et.
Den som skrivit meddelandet heter Henrik och är kompis till Agnes kusin Kristin. Henrik är en “riktig” same som sköter renar och åker skoter. Agnes blir mer och mer förälskad och räknar dagarna tills hon och mamma Anna-Sara ska åka upp och hälsa på mormor och morfar.
Vi får följa Agnes under några intensiva dagar i norr då hon prövar på livet som same. Bokens miljöbeskrivningarna och alla detaljer om traditioner och den utsatthet som samerna levt med i generationer ger kunskaper om vår ursprungsbefolkning, något som många behöver.
Sms från Soppero är skriven av Ann-Helén Laestadius som skriver med ett otroligt driv. Det är en ärlig och mångbottnad historia om att hitta sin identitet och om språkets betydelse för densamma. Det är lätt att bli engagerad i Agnes liv och hennes sökande efter sina rötter. Jag tycker också mycket om den trevande och oskyldiga kärlekshistorien mellan henne och Henrik.
Det här är en bok jag har använt många gånger i undervisningen, både i år 6, på högstadiet och på gymnasiets språkintroduktion. Visserligen är huvudpersonerna bara 13 år, men jag tycker att texten fungerar även för äldre elever. Speciellt bra på språkintroduktion där samtalen kring språk, identitet och inte minst familjens förväntningar och krav. Boken finns också i fin inläsning på urplay som inkluderar jojk med Maxida Märek.
Om boken
Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren, (2007),
