Fri

La Ypis självbiografi Fri beskriver hennes barndom i kommunistdiktaturen Albanien och hur hon lär sig att älska ledaren Enver Hoxha. I skolan sker den största indoktrineringen och Lea är övertygad om att hon har förmånen att leva i världens bästa och mest fria land. Ibland tvivlar hon på att hennes familj älskar farbror Enver och förstår inte varför de inte har ett porträtt av honom hemma. När han dör 1985 sörjer hon hysteriskt och när regimen faller 1990 är hon rädd för vad som ska komma. När landet nu blivit fritt på det sätt som hennes föräldrar menar att frihet ska se ut, får hon veta allt de dolt för henne under uppväxten.

Fri är en fascinerande bok. Lea Ypi beskriver hur hon var i det närmaste indoktrinerad som barn och det är fascinerande att läsa om hur livet i en diktatur kan se ut. Hon problematiserar också övergången till demokrati 1990, inte för att hon föredrog diktatur, utan för att det inte är så enkelt att en diktators fall alltid betyder att ett land förändras till det bättre. I alla fall är det inte så enkelt att allt var dåligt i Albanien före 1990 och fantastiskt efter. Inte heller att frihet på pappret automatiskt gör att alla uppelever sig fria. Fri är en ovanligt välskriven barndomsskildring och jag tycker om hur Lea Ypi låter oss få barnets bild av kommunismen och att hon, istället för att i förtid berätta familjens hemligheter, låter oss vara lika ovetande som flickan Lea. I en diktatur är det farligt att ha avvikande åsikter och det är därför av många anledningar naturligt att allt inte berättades.

Under läsningen var jag tvungen att söka efter information om Albaniens historia och jag lärde mig massor både av att läsa Fri och att läsa vidare om sådant som bara nämndes i boken. Sådana böcker tycker jag extra mycket om och de är spännande att använda i undervisningen på gymnasiet.

Om boken

Fri av Lea Ypi, Albert Bonniers förlag, (2022), 350 sidor