I mitt perfekta liv får vi som läser möta Milo. Han går i nian och han funderar mycket på hur hans framtid skall se ut, just nu så går livet sådär. Högstadiekorridorerna är fyllda av de tuffa killarna och på lektionerna är det inte enkelt att koncentrera sig. Hemma jobbar mamma på för att få ihop vardagen och Milos syster Stella lever sitt liv på egna villkor, på kylen sitter allas scheman men det är Milo som får ha koll och ta ansvar. Milo saknar sin mormor och en av hans skatter är morfaderns receptbok, han skall laga sig igenom den och han hoppas att Stella ska tycka om rätterna. Hon är mestadels inlåst på sitt rum och Milo är den som oftast fixar maten. Inte bara mormor är saknad utan också den bästa vännen Elsy som bytt skola. Trots att de bor nästan grannar så verkar hon inte längre ha tid att hänga. Hon som brukar ha lösningar på allt och hitta på vad de ska göra har fått nya intressen. Milo känner sig ensam och när en dag hans pappa dyker upp så verkar han hamnat i en annan tid, kan han förändra det som händer där då att framtiden också blir annorlunda?
Det här är en bok som vill ge pepp och mod åt Milo att stå upp för sig själv men också påminner om att när man är barn så har man inte ansvar för att familjen ska fungera, att alla ska må bra och att allt ska vara perfekt. Livet är ju liksom livet, perfekt eller inte. Everbrands skildring av tonårstiden, så som det kan vara på högstadiet och hur det kan vara att under hela sin uppväxt stå i ett syskons skugga är både lyhörd och tonsäker. Jag gillar också alla de låtar som vävs in i berättandet och särskilt fint skildrat är kompisen Elsys hem där musiken ständigt tar plats, gitarrerna är stämda och linsgrytan puttrar. Låter lite som Majorna … Dialogerna skulle absolut kunna vara tagna ur verkligheten och man blir både glad och lättad när Milo tar allt mer plats i det där som kallas livet.
Om boken
Mitt perfekta liv av Victoria Everbrand, Rabén & Sjögren, (2025), 269 s
0 kommentarer