Efter att ha läst Annelie Adamsdotters två tidigare böcker hade jag höga förväntningar på senaste boken Och jag saknar dig mest hela tiden och de infriades med råge. Det är något speciellt med Adamsdotters sätt att med lätthet och humor beskriva väldigt tunga saker. Hon värjer inte för svärtan och skämtar absolut inte bort den, utan lyckas skapa en väldigt fin balans mellan det mörka och ljusa i livet. Vi får träffa Elsa som tyvärr inte lyckats få de betyg hon behöver för att komma in på naturprogrammet i hemstaden Luleå, utan istället bestämmer sig för att flytta många mil till Varberg för att gå på ett ridgymnasium med naturprofil. Lite otippat då hon inte rider och inte ens verkar gilla hästar. Inte heller är hon speciellt sugen på att lämna varken familj eller pojkvän. Trots detta kör hon på och snart delar hon en campingstuga med den väldigt irriterande Signe och förväntas dessutom hänga i stallet.
Och jag saknar dig mest hela tiden är en brevroman och sådana brukar jag ha svårt för. De brev som Elsa skriver till sin bästa vän Agnes är dock mer en dagbok än något annat, vilket gör att det är lätt att följa vad som händer i livet på skolan. Visserligen får vi bara Elsas version av det hela, vilket kanske gör att det är extra svårt att till exempel gilla Signe, men detaljerna är i alla fall många och både språket och tonen briljant. Vi får läsa om kampen för att lära sig rida och våga gå ut i hagen med hästarna, om filmkvällar och Ullaredsturer, nya vänner och hur svårt det är att hålla liv i förhållandet med pojkvännen Wille som bor mer än hundra mil bort. Hon saknar honom, hon saknar sina familj, men mest av allt saknar hon Agnes.
Jag tycker verkligen om Och jag saknar dig mest hela tiden och imponeras över hur lättläst den är, utan att på något sätt vara ytlig eller förenklad. Det känns verkligen som att jag är med Elsa på skolan och hennes känslor blir mina. Ju längre jag läser desto mer komplex blir hennes situation och det gradvisa avslöjandet om varför det blev Varberg och inte Luleå är snyggt orkestrerat. Det här är en bok om viktiga teman som vänskap, kärlek, sorg och identitet. Det är också en bok om ett försök att börja om och hur livet kan bli ganska bra även om det verkligen inte blir som man tänkt sig. Hatten av för Annelie Adamsdotter som skrivit den bästa boken för unga läsare som jag läst på länge. Den funkar att läsa på högstadiet, i alla fall i år 8 eller 9, men ännu bättre tror jag att det är att läsa den i början av gymnasiet när alla, precis som Elsa, börjar om i en ny skola.
Om boken
Och jag saknar dig mest hela tiden av Annelie Adamsdotter, Bonnier Carlsen, (2025), 12-15 år, 300 sidor
0 kommentarer